Jag älskar arbetsintervjuer

Jag älskar arbetsintervjuer! Hur kan man inte göra det??? Är det inte en underbar fantastisk egotripp att få en främmande människas fullkomliga uppmärksamhet i nästan en timme. Att få berätta om allt man gjort och kan och är bra på utan att behöva bekymra sig över huruvida människan som lyssnar kommer att kontra med sitt dravel sen, ursh, det orkar man ju inte! Nä, bara jag ska prata! Bara jag om bara mig!

Det gick bra iallafall, så får jag inte det här jobbet så dyker det upp något annat sa hon. Men jag skulle med största sannolikhet få träffa de på fyran också. AH! Ännu en intervju väntar! MERA MEJ! HEJJA JAG!

Johan är hemma med sjuka barn idag. Jag sitter i min växel, och det händer mindre än någonsin för det är skärtorsdag! 4,5 timme kvar av dagens hårda arbete.

Nu ska jag läsa min bok och dricka en cappuciono! Åh vad jag känner mig dryg idag!

Har iallfall varit ute och shoppat påskägg åt mina fina ungar och svärmor! jag är inte bara bra och snygg, jag är snäll ocskå!

Och liter av sömnbrist och försöker framkalla nån slags självkänsla efter att ha lantat mig totalt och lämnat husnycklarna i dörrhålet igår. naturligtvis, eftersom vi bor i fuckingjävla high chaparall så var någon framme och snodde dom, så nu har vi fått byta lås för 1805 kr JÄVLA KLANTSKALLE OCH DUMHUVUD!
Hur disträ får man vara egentligen? Jag borde förbjudas! Detta är tredje paret som jag tappat bort den senaste tiden, de har alltid kommit fram, men endå? PUCKO PUCKO!


Kommentarer
Postat av: Budi

Nej men det gjorde jag också! Igår kväll. Vi gick ut en sväng och jag kom på nåt i trappen, så Kelly tog soppåsen, jag sprang in och lämnade nycklarna i dörren. Sprang kvickt ut igen, slängde igen dörren och lämnade glatt nycklarna där. Detta märktes när vi var på väg hem, typ i backen upp mot huset. Ändå rusade jag som en galning och snyftade, som om det skulle göra någon skillnad att rusa DÅ.
Som tur är bort vi inte i High Chapparall utan en trappa upp i ett respektabelt hus i innerstaden, så nycklarna satt kvar, och efter att (om igen snyftande) ha virrat runt i lägenheten i några minuter accepterade jag att ingen hade varit där och att inget fattades.
Fast jag skällde ändå lite på katterna för att de inte är vakthundar.

2006-04-13 @ 15:01:12
Postat av: hanrub

Själv brukar jag satsa på att ta med mig mina nycklar när jag går hemifrån, men bara låta bli att låsa helt enkelt. Det händer väl någon gång i halvåret, minst.

Det är alltid lite skojigt när man kommer hem en tio timmar senare och upptäcker att det bara är att knalla rakt in.

I bästa fall skulle det ju då sitta någon trevlig person i soffan och dricka te, någon som sett att det varit olåst och gjort sig hemmastadd. Det har tyvärr aldrig hänt. Å andra sidan har ingenting försvunnit heller, så jag kanske inte ska klaga.

2006-04-14 @ 14:36:09
Postat av: Budi

Hm, en ny variant av "när du får oväntat besök". Du borde tipsa Gevalia.

2006-04-18 @ 08:39:47

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback